Lite spridda tankar

Det har gått lite mer än 2 perioder av detta träningsåret och sommarträningen är i full gång. Solen skiner, dagarna rusar förbi och träningen går bättre och bättre för vad dag som går.

Jag är i år återigen med i svenska skidskyttelandslagets satsning ”framtidslaget”, vilket jag är glad över, även om jag självklart inte ska ljuga om att jag hade förhoppningar på att äntligen kunna slå mig in i A-landslaget, då jag tycker att jag gjorde en stabil säsong med flera bra resultat. Men tyvärr så blev det inte så i år heller och det är bara att acceptera och göra jobbet oavsett. Jag är otroligt motiverad inför kommande säsong och jag har ett helt nytt fokus på detaljer som jag hoppas ska göra stor skillnad. Jag har för året en ny tränare, i form av Jan-Erik Buskerud. Ett samarbete som jag hittills tycker har fungerat otroligt bra och som jag har stora förhoppningar på.

De senaste två säsongerna har jag stått lite still i skidspåret. Jag har blivit en mer stabil skidåkare och höjt min lägstanivå men toppen har inte funnits där. Jag har varit fast i en trött kropp, konstant i ett form av mellanläge, utan den där energin som krävs för att åka riktigt fort. Något jag tror är ett resultat på att jag har tränat alldeles för mycket på fel intensitet alldeles för mycket. Jag har de senaste tre åren varit den dam inom svenskt skidskytte som jag tror har tränat absolut mest och senaste säsongen tränade jag precis under 900 h (utan styrka inräknat).  900 h är mycket och när man ligger på lite för hårt intensitetsmässigt på alldeles för många av de timmarna så hinner man inte återhämta sig och ta till godo all träning man gör utan det blir lite av en spiral av konstant nedbrytning, vilket gör att man i slutändan inte blir en bättre skidåkare trots att man tränar hårt. Snarare tvärtom, vilket jag tror har varit fallet för min del de senaste två åren. Jag har varit otroligt motiverad de senaste åren, vilket har avspeglat sig i min träning och jag har pushat mig hårt för att bli en bättre skidskytt. Förmodligen för hårt med facit i hand, nu när jag har mer kunskap.

En ändring som jag har gjort i år är att använda mig av mer laktattester ute på passen där man tittar på nivån av ”mjölksyra” i blodet. Vi brukar kategorisera vår träning i A1, A2, A3-, A3 och A3+, där alla nivåer bestäms av hur mycket laktat som man önskar ha. Tidigare år har jag gått på känsla över vad jag tror är ”rätt” laktat för de olika typerna av passen. Något som jag insett att jag är otroligt dålig på, nu när jag har haft möjlighet till att få facit på hur högt laktat jag egentligen har. När man kör A3- intervaller t.ex. så vill man ligga på en laktatnivå kring 3-4 mmol, men när jag har gått på min känsla så har jag snarare legat kring 8-10 mmol, vilket gör att belastningen för passet blir otroligt mycket större än vad tanken med passet var. Att ligga fel något pass då och då är inte farligt men när man gör det alltför ofta så blir slitaget alldeles för stort och man hinner inte återhämta sig ordentligt för att ta till vara på träningen man gjort.

I år är jag som sagt mycket noggrannare med det här, vilket gör att allting upplevs som otroligt tungt. Jag måste åka saktare än jag är van vid på intervaller för att ligga på rätt laktat och det är tufft framför allt mentalt att alltid åka långsammare än alla andra, särskilt när jag tidigare ofta varit en av de starkare. Men var tid har sin sak. Något jag däremot upplever är att jag inte är lika sliten som jag brukar känna mig vid samma tid tidigare år, även om jag sommartid brukar vara pigg jämfört med hur jag har varit på hösten. Jag har insett vikten av att lyssna noga på kroppen och ta till de hjälpmedel som krävs för att göra allting rätt. Att träna mest och hårdast är inte nyckeln till framgång, utan snarare att träna RÄTT. Något jag hoppas göra betydligt mer i år och som förhoppningsvis även visar sig i resultaten i vinter.

img_20180629_183642_0701455778650341169596.jpg

Från ett löppass hemma i Sälen, fantastiskt fint. 

Hur som helst så har jag i år fått möjlighet att vara med A-laget på ett läger i år och jag var därför för drygt två veckor sedan med på ett 11 dagar långt läger i Ruhpolding. Ett fantastiskt fint ställe med bra träningsmöjligheter. Träningen flöt på bra, även om jag som tidigare under året behövde vara noga med att ligga i rätt zoner för just mig. Efter tester som gjordes där visade det att jag låg på gränsen för vad kroppen klarade av, då jag tränat alldeles för många veckor utan vila (trots att jag inte upplevde mig särskilt sliten), vilket gjorde att jag valde att stå över ett läger som jag hade planerat förra veckan i Sognefjell. Såklart tråkigt att inte åka till ett så fint ställe, men jag gjorde det bästa av situationen och valde istället att åka hem några dagar för att fylla på med ny energi från familjen och hundarna. Trivs alltid otroligt bra varje gång jag får komma hem.

img_20180701_2008121176810197844663667.jpg

Efter tuffa löpintervaller i Ruhpolding som var ett riktigt mjölksyraparty

img_20180615_202054_9225669505789908946002.jpg

Stakintervaller uppför med viktväst, sista passet innan en fin vilodag i Ruhpolding

Nu närmast väntar en vecka i Torsby där jag har planerat att åka en del skidor. Viktigt för mig att få in lite skidvana även på sommaren och jobba med tekniken tidigt, och jag ser fram emot att få snurra flera timmar inne i betongen.

img_20180627_150441_8744349450443719063450.jpg

Så harmoniskt och fint

img_20180627_1413217670153455218198978.jpg

Mina två älskade lyckopiller 

Ha det fint och njut av det fina sommarvädret allihop!

Kram Johanna

Annonser

Inge Bråten Memorial

Igår var det tävlingsdags igen. Inge Bråten Memorial, som är ett sprintlopp i centrala Sunne. Andra gången för mig som jag deltar under loppet och vilken dag jag hade!

Då jag aldrig ens har kvalat till finaler när jag tidigare har kört sprint på Sverigecuperna
(de 30 bästa går vidare), så var förväntningarna inte särskilt höga på mig själv inför dagen även om startfältet var mindre än vanligt. Räknade mer eller mindre med att åka ut i min kvartsfinal (vilket var vad jag gjorde sist jag körde loppet) för att sedan fortsätta kvällen med ”straffintervaller”.

Gjorde en förvånansvärt bra prolog med tanke på förväntningar  jag hade och även känslan under loppet. Gick vidare som 10:onde tjej, vilket jag var glad över. Särskilt med tanke på hur tungt allting har gått i början av det här träningsåret så var bara det en liten vinst i sig själv. När jag sedan placerade mig som 2a i min kvartsfinal (3 gick vidare), så blev jag mer än glad och jag var nöjd med dagen oavsett hur det skulle gå i semifinalen som väntade kort senare. Att jag sedan skulle klara mig vidare som tredje tjej även från semifinalen var helt otänkbart så när jag passerade mållinjen i semin så var jag nog den gladaste och nöjdaste tjejen på plats i hela Sunne (och den mest chockade).

Jag gick alltså till final?!? Min första final någonsin i en sprint och där stod jag på startlinjen mot fem av världens absolut bästa damsprinters. Jag fick en bra start men det räckte inte mot det tuffa motståndet och jag slutade tillslut 6a. Dock otroligt nöjd och glad ändå och på något sätt tacksam att jag fick chansen och valde att köra dagens tävling. Något som gav mig lite bättre självförtroende inför kommande säsong och minst sagt en sporre inför all träning i sommar och höst. Dagen blev den självförtroendeboost som jag var i behov av och jag kunde somna gladare än på länge.

img_20180630_213501_84551670611022858228.jpg

Lyckan över att få prestera ett bra lopp är helt fantastisk och jag var nöjdast och gladast på plats igår. 

img_20180630_213727_3853607031639082690419.jpg

Så kul att få tävla tillsammans med dessa solstrålar till tjejer

Ha det fint!

Kram Johanna

En sen sammanfattning av säsongen 2017-18

(Mitt tvåhundrade inlägg, woho)

Träningsåret gick riktigt bra. Höll mig frisk i princip hela träningsåret med undantag för några korta sjukdomskänningar och kortare skadebekymmer vilket gjorde mig riktigt hoppfull inför säsongen. Säsongen började sedan i vanlig ordning i Östersund. Fick med mig två bra genomkörare och två hyfsade resultat (2:a och 3:e plats) vilket var tillräckligt för att bli uttagen till IBU-cupen i Sjusjoen helgen efter.

Helgen i Sjusjoen var sedan början på en rätt tung säsong. Första loppet blev ett rent fiasko där jag slutade 51:a (tror jag) med skyttet 3-3. Oerhört svåra och ojämna förhållanden och ett lopp som jag la bakom mig så fort som möjligt. Dagen efter hade jag aningen bättre fart i spåret till en början och ett lite bättre skytte men långt ifrån en kropp som jag hade hoppats på. Helgen avslutades med en mixstafett där jag sköt fullt och snabbt. Det som gladde mest med den helgen.

Fick fortsatt förtroende för vidare tävlande i IBU-cupen och det bar vidare av till Lenzerheide. Ett nytt ställe för egen del som var fantastiskt fint och bra arrangemang. STUM sammanfattar den helgen kort. Hyfsat skytte hela helgen men en kropp som slet mycket med den höga höjden, vilket gjorde att de bra resultaten uteblev. Återigen fullt och snabbt skytte på stafetten, vilket var något att ta med sig vidare.

Obertilliach var nästa anhalt vilket är ett ställe som jag brukar trivas på. För tredje året i rad klarade jag mig undan med enbart 1 bom på distansen, vilket räckte till en sjundeplats det här året. Lite surt då topp sex får blommor och prispengar men ändå ett steg framåt. Farten i spåret och kroppen började kännas lite bättre under sista loppen innan jul vilket gav mig lite hopp. Växlade trea på mixstafetten och var bara sex sekunder från bästa åktid, det trots att jag tvingades åka med en stav ett halvt varv på grund av hetsen som alltid uppstår bland tjejer på ett förstavarv.

Tränade på bra under jul och nyår, tävlade lite längd innan det bar av på nästa äventyr vilket var världscupen i Antholz. Riktigt fint ställe även om jag slet en hel del med höjden där. Likt resten av säsongen så upplevde jag mig seg, stum och utan överskott. Det i samband med alltför dåligt skytte (1-1) och ett klickat skott och allmänt struligt skytte gjorde att jag precis missade jaktstarten. Oerhört besviken efteråt då jag verkligen hade hoppats på att prestera ett bra resultat när jag väl fick chansen, men icke.

fb_img_15272429094321750098690.jpg

Foto: Davide Magnaghi

EM var näst på tur. Började hyfsat på distansen men tre bom i sista stå gjorde att jag rasade i resultatlistan. Efterföljande sprint var även den okej men ett surt bommat sistaskott och lite för dålig fart i spåret gjorde att det saknades en del från ett bra resultat. Jaktstarten blev ett av de bättre loppen för säsongen även om åkningen fortfarande var långtifrån bra. Men första gången på två år som jag klarade av att skjuta 0-0-0-0 vilket gjorde att jag klättrade till en 11:plats. Var uppe kring topp 6 men orkade inte riktigt på slutvarvet, ett återkommande scenario den senaste säsongen. Bra insats på mixstafetten igen där jag trivs otroligt bra med att köra förstasträckan. EVGL3516_portal

”Tour de Italia” fortsatte vidare till Martell, vilket är det högsta stället vi är och tävlar på. Tror högsta punkten på banan ligger på 1750 meter om jag inte finns helt fel och skjutbanan inte långt ifrån det. Låg oväntat bra med efter liggande men med ännu ett bommat sistaskott i stående så rasade jag en del placeringar och tappade ytterligare några på ett brutalt stumt och slitigt sistavarv. Slutade tillslut 15:onde vilket var bland de bättre resultaten än så länge på den säsongen. Jaktstarten var nattsvart på skjutvallen. Inga svåra förhållanden men jag hade inte huvudet med mig den dagen och fick kämpa otroligt mycket. Slutade med 9 bom och en dag jag helst skulle glömma helt. Däremot gjorde jag en relativt bra insats i skidspåret det loppet. Särskilt med tanke på hur det sett ut tidigare under året och hur långt extra jag åkte i straffrundan än alla andra.

Ett litet uppehåll väntade sen med SM i Östersund. Tyvärr började min sjukdomsperiod här och jag vaknade upp dagen innan SM fruktansvärt förkyld och fick stå över hela helgen. Trist såklart. Repade mig efter en dryg vecka och hann få till bra träning innan det bar av på en ny tur, den avslutande för året, till Ryssland. En ren helvetesresa dit som tog över 30 timmar och som var hemsk på så många vis. Tävlingarna å andra sidan gick bättre. En mycket bättre känsla i kroppen än tidigare och jag hade riktigt bra åktid (mätt med mina mått) under hela Rysslandsresan och framför allt under distansen. Tyvärr var skyttet alltför dåligt och struligt återigen så det räckte bara till en 11:e plats efter 3 bom. Sprinten såg ut att bli riktigt bra (trots att jag slet otroligt med kylan där) men med strul och drygt 10 tappade sekunder i det liggande skyttet och ÄNNU ett bommat sistaskott i stå så krigade jag om en plats topp 6. Orkade inte helt på sistavarvet och slutade 9:a, återigen ganska besviken då det var så otroligt små marginaler och jag tappat så mycket onödigt sekunder på vallen med tomhylsor som inte går ut som de ska.img_20180311_175054_6211706225121.jpg

img_20180313_1846361438243612.png

Skulle kunna tro att vi var ballerinor

I Khanty-Mansiysk väntade en ny tävlingsform, supersprint, som jag såg otroligt mycket fram emot. Var under i princip hela säsongen bland de snabbaste skyttarna, framförallt i stående vilket gjorde att jag hade en fördel jämfört med många där. Vann kvalet, trots två bommade skott i ligg, vilket var riktigt roligt. Såg mycket fram emot finalen men även där hade jag stora problem i ligg vilket gjorde att jag föll ner ganska långt. Reparerade det bättre i stående och kunde kriga till mig en 6:e plats tillslut efter ett bra slutvarv, vilket inte hör till vanligheten. Efterföljande sprint och jaktstart blev inga toppenlopp det heller. För dåligt skytte och återigen en kropp som inte riktigt återhämtar sig. Avslutade säsongen med två 13:onde platser vilket gav mig en slutlig 13:onde plats i totalen. Vilket är bland det bästa en svensk varit på väldigt länge i den totala IBU-cupen, det trots att jag inte åkte två helger.

EVGL4212_portalEVGL3924_portal

EVGL3921_portal

Samtliga foton ovan: ugrabiathlon.com

932981024img_20180314_203827_9366426447.jpg

evgl2040_portal1332845854.jpg

Sååååå cool bild från första skyttet på supersprinten (Ugrasports.com)

img_20180315_132525369732686.jpg

Hittade en hundkompis runt spåret i Khanty. Önskar jag hade kunnat ta den med mig hem

Efter Rysslandsresan väntade återigen SM och likt tidigare i vinter vaknade jag upp sjuk lagom till tävlingarna började. Den här gången i någon form av influensa vilket blev riktigt långdraget. Avslutade tävlingssäsongen med en del längdtävlingar innan jag återigen drog på mig ännu en långdragen förkylning som höll i sig en bit in på starten av detta träningsår.

img_20180427_1831162137324612.jpg

Mina tre favoriter ute på promenad 

20180430_1054172085440824.jpg

20180403_132207-11262771284.jpg

Fina skidturer hemma i Sälen under våren

received_21094566824028641870253714.jpeg

Tuff men rolig helg i Gällivare. Roligt att bryta av och tävla längd ibland

fb_img_1524395487333973042329.jpg

Från KM i Lima. För tillfället regerande klubbmästare i damklassen (enda startande dock, haha)

img_20180503_154059_899428223259.jpg

Huuuur fint?!?

img_20180530_212550_2311157778771.jpg

Från ett av många skyttepass i östersund nu under våren. 

Det var allt kring förra säsongen. Tänkte skriva ett inlägg om tankar kring kommande säsong så nu kommer det inte dröja allt för länge innan nästa inlägg.

Ha det fint!

180212

Sist jag skrev så var det juletider och det tränades på för fulla muggar i Bruksvallarna tillsammans med Viktor. Vi stannade där fram till nyårsafton för att sedan bara några dagar senare ge oss ut på vägarna igen för nya tävlingar. Den här gången i Piteå och utan vapnet på ryggen vilket var roligt för omväxlingens skull. Alltid roligt att tävla, även fast jag var i en ganska tuff träningsperiod och två av tre tävlingar avgjordes i klassisk stil. Något som en skidskytt inte tränar på alldeles för ofta. Hur som helst så var det en riktigt rolig helg. Roligt att få vara med Viktor och hejja på honom. För egen del så fick jag till ett godkänt lopp under helgen över 10 km skate.

received_10209520937534442701670002.jpeg

Min absoluta favorit

received_10209485236841947647056621.jpeg

Efter Piteåveckan så spenderades ytterligare en vecka hemma i Östersund där det var minst sagt kylslaget. Inte många dagar där det var varmare än -15 vilket gjorde att det inte blev allt för många skyttepass den veckan tyvärr. Spenderade två av tre intervallpass löpandes inne på bandet på NVC. Perfekt att ha den möjligheten när det är kallt så att man kan spara lite på luftrören. Riktigt bra pass med Viktor bakom spakarna som pushade mig till att springa fortare hela tiden.

Efter det bar det av till Antholz/Anterselva för att köra min första Världscup för det här året och min andra totalt sett. Sjukt fint ställe med fantastiskt publiktryck. Tävlingarna avgjordes på över 1600 meters höjd, och man kände verkligen hur mycket tuffare det är att tävla på hög höjd än vad det är på lågland. Framförallt så behövde jag andas otroligt mycket mer än vad jag är van vid, vilket ställde till det en del på liggskyttet under det första tuffa träningspasset. Det blev bättre under dagarna vi befann oss där och man vande sig lite grann med den syrefattiga luften. Tävlingsmässigt så blev det bara en sprint för min del efter 1 bom i både det liggande och stående skyttet, vilket är alldeles för mycket. Att jag i tillägg till det strulade en hel del på skjutvallen i det liggande skyttet och tappade massvis med tid, där skott fastnade och jag fick pilla ut det och senare ta extraskott, gjorde inte dagen bättre när jag missade jaktstarten med så lite som 7 sekunder. Otroligt ledsen och besviken efteråt när det var så nära trots att jag hade två bom. Försökte ändå att ta med mig en del positiva saker från loppet då jag hade snabbast skjuttid i stående, helt okej tid i spåret och delad tredje snabbaste tjej på sista 50 meterna så spurten var det inget fel på i alla fall.

screenshot_20180118-1612581956468270.png

Hur som helst en fin upplevelse och en bra erfarenhet. Efter att ha tittat på när masstartsloppet för damerna avgjordes rullade vi vidare till Ridnaun där årets EM avgjordes. Skönt att ha spenderat en vecka på hög höjd redan vilket gjorde att vi alla hade acklimatiserat oss en del när det väl var dags att tävla. Distans var första loppet och till en början så låg jag rätt bra med efter 1-0-0 i skytte. Dessvärre gick jag helt tom inför sista skyttet och det avslutande varvet och klarade inte av att hålla ihop skyttet och få till ett bra resultat. Med hela 3 bom i sista skyttet slutade jag på en 37:e plats.

fb_img_1517092487187531299846.jpg

Foto: Detlef Eckert

Sprinten sedan blev ett lite bättre lopp. Tyvärr slank sista skottet ut och med 1 bom så slutade jag 28 i en otroligt tight resultatlista. Dagen efter följde jaktstart, vilket blev ett av mina bästa lopp för året, även om åkfarten inte riktigt fanns där för dagen. 20 träff av 20 möjliga och det med tredje snabbaste skjuttid (29, 29, 21 och 22 sek). Första gången för säsongen och andra gången i karriären. Klättrade till en 11:e plats, vilket jag är mycket nöjd med.

img_20180127_211424_001812968962.jpg

EM avslutades sedan med stafetter där jag i vanlig ordning ansvarade för förstasträckan på mixstafetten. Efter 4 kantskott men 5 träffar lämnade jag skjutvallen i ledning vilket var inspirerande. Gjorde ett bra jobb även på det stående skyttet även om sista skottet återigen slank ut. Men tack vare en snabb serie på 24 sek inkl extraskott, så lämnade jag vallen återigen i ledning. Växlade tillslut som tredje lag, 6 sekunder efter ledande Tyskland, och jag är nöjd även med detta loppet. Laget fortsatte starkt och vi var i tät ända fram till mitten av den tredje sträckan, vem hade kunnat tro det innan start? Sjukt kul och vi slutade tillslut 6:a, ett stabilt och bra resultat i bättre konkurrens än vanligt.

fb_img_15175844548601264979964.jpg

Foto: Julia Sadykova

img_20180205_195630_6851948811462.jpg

Foto: Simon Hallström

mms_img1677618927528359306152332407.jpg

Mycket inspirerande att gå ut i ledning efter både liggande och stående skyttet

 

Foto: biathlonworld.com

 

Tredje och sista veckan i Italien spenderades i Martell. 1750 möh som högst och alltså det högsta jag tävlat på. Sprinten blev ett bra lopp för egen del efter fullt skytte i liggande och ett surt bommat sista skott i stående. Återigen. Hade annars kunnat bli ett riktigt bra lopp. Slutade tillslut 15:onde med bra utgångsläge inför jaktstarten. En jaktstart som inte blev något annat än ett stort fiasko för egen del. Fick kämpa hårt för att fokusera på inskjutningen och väl under loppet var det ännu tuffare och det slutade med att jag fick spenderade mest tid inne i straffrundan. Efter hela 9 bom så tappade jag till en slutlig 40:onde placering och var återigen otroligt besviken över att jag inte kunde hålla ihop det. Hade lite bättre fart i spåret än tidigare och det trots 9 straffrundor så det var synd att inte allt kunde stämma på samma dag.

img_20180130_134050_2511693277066.jpg

Fantastiskt fint i Martell

dsc070181097927965.jpg

dsc_00231913092230.jpg

En minst sagt tuff jaktstart för egen del. Foto: Gabriel Stegmayr

Tyvärr så blev jag sjuk direkt jag kom hem till Sverige igen, vilket inte var så konstigt när en stor del av laget haft sjukdomskänningar. Det blev tillslut rätt långvarigt vilket gjorde att jag missade SM-tävlingarna som avgjordes i Östersund. Såklart tråkigt men hälsan måste komma först. Är åtminstone så gott som frisk nu igen och kommer sakta men säkert dra igång träningen igen och hoppas jag klarar mig från bakslag. Otroligt inspirerande med de svenska insatserna så här långt på OS. Håller tummarna för att det går bra även för Viktor när han gör sin OS-debut imorgon med start prolog klockan 10 och finaler klockan 12. Håll tummarna för honom. Det ska i alla fall jag göra!

Ha det fint, kram Johanna

IBU-cup 2&3 

(Varning för mycket bilder i detta inlägg)

Åter hemkommen igen efter två veckor på resande fot. Den här gången har jag befunnit mig en vecka i Schweiziska Lenzerheide följt av en vecka i Österrikiska Obertilliach (som är lite av ett favoritställe för mig). Har hunnit med tre tävlingar på vardera ställe så tävlingsprogrammet har varit tufft men bra!

dsc06514207058698.jpg

Här står vi och njuter i strålande solsken i ett underbart fint Lenzerheide

20171209_1135401555331878.jpg

Stadion i Lenzerheide

20171206_174804306854938.png

Fotosession efter avslutat träningspass. Bäst att passa på när vädret är bra

img_20171207_181758_035496938903.jpg

Skidtest med fantastiska vyer

I Lenzerheide började vi med en stafett där jag stod för förstasträckan på mixstafetten. Inte jättepigga ben men med fullt skytte i både liggande och stående så växlade jag över som 5a. Laget bestod förutom av mig själv av Olga Alifiravets, Ted Armgren och Martin Ponsilouma och vi blev slutligen 5a efter en bra laginsats av samtliga.

img_20171208_192239_713248881522.jpg

Mixstafettlaget 

Dagen efter följde en sprint där jag med skyttet 1-0 slutade på en 26:e plats, vilket får anses godkänt men inte mer. I den efterföljande jaktstarten höll jag ihop liggskyttet bättre men hade däremot mer problem med det stående vilket var synd. Med skytteraden 0-0-2-1 så klättrar man inte särskilt många platser utan jag fick nöja mig med en 24:e plats.

img_20171209_160943_5421768696480.jpg

💛🐥💛🐥💛

20171210_143753254127297.png

Bra svenskdag där samtliga klättrade på jakten och tog poäng.

I Obertilliach bjöds det inte på lika instagramvänligt väder men det var lika fint ändå. Tävlingsmässigt så började vi med en distans där jag gjorde årets hittills bästa lopp. Med skytteraden 0-0-1-0 så slutade jag 7a. Endast 9 sekunder från att få gå på blomsterceremoni, vilket var tråkigt. Särskilt när jag repeterade ut ett skott under första skyttet och fick pilla i reservskott och tappade en hel del onödig tid. Bättre fart under skidorna åtminstone de fyra första varven, vilket var glädjande. Intressant att jag skjutit 19 träff av 20 de senaste tre åren som jag har kört distans i Obertilliach (12:a, 19:onde och i år 7a)

img_20171214_194319_026197211173.jpg

Bettan 4a på distansen och jag nöjd på en lite sur 7:nde plats.

Efter en lugn träningsdag så stod sprint på schemat. Fullt skytte i liggande men dessvärre två bommar i stående som förstörde en hel del. Bra fart under skidorna de första två varven (10:onde åktid varv 2) men tyvärr ännu ett dåligt spurtvarv och jag slutade tillslut 33:a.

20171214 biathlon obertilliach 444 _preview1646288954..jpg

Foto: Detlef Eckert

 Sista loppet för året var ännu en singelmixstafett där jag återigen ansvarade för förstasträckan, något som jag trivs himla bra med. Den här gången var det dock stimmigare än vanligt, med mycket trånga kurvor påväg ut från stadion. Allt såg ut att gå bra men precis när jag passerat sista svenska ledaren ut från stadion så blir det otroligt trångt igen och jag bryter ena staven. Såklart tråkigt och tungt då jag tvingas åka med en stav i ca 1 km (uppför den tuffaste backen på banan) innan jag får en reservstav. Lite svajigare skytte denna stafett jämfört med tidigare med ett extraskott i både liggande och stående. Växlade slutligen som 3a, 6 sekunder efter ledande Tyskland. Helt klart ett steg framåt åkmässigt där jag endast tappade 6 sekunder på snabbaste åkare på sträckan(trots en stav första varvet), jämfört med 45 sekunder i Lenzerheide och 54 i Sjusjoen mot samma åkare. Skönt att få till åkfarten bättre åtminstone ett par gånger innan juluppehållet. Laget tog ännu en 5:e plats efter en riktigt spännande sista sträcka. Kul!

fb_img_1513538124549170435373.jpg

Stimmigt utan dess like i vanlig ordning på förstasträckan. Foto: Detlef Eckert

img_20171217_155015_59678991958.jpg

Nöjda och glada efter ännu en 5:e plats. Den här gången bestod laget av (fr.v.) Olga Alifiravets, Martin Ponsilouma, mig och Tobias Arwidson

Efter snabb uppackning och nerpackning igen så befinner jag mig nu i Bruksvallarna där jag kommer spendera julen tillsammans med Viktor och hans föräldrar. Dagarna är fyllda med träning, något som är lite ovant så här i tävlingssäsongen men man kommer ganska fort in i normala rutiner igen.

img_20171213_202756_9301956570106.jpg

Årets Luciatåg i Obertilliach, en återkommande tradition

20171222_1032111089875833.jpg

Så underbart att få träna och umgås med Viktor igen. Händer inte alltför ofta vintertid

20171220_1228091359226035.jpg

Min favorit ❤❤❤

 Får passa på att önska alla läsare en god jul! Ta hand om era nära och kära och njut av allt vad julen innebär.

Kram Johanna

 

Mot nya tävlingar 

Efter en vecka bestående av en hel del träning så är det återigen dags att bege sig iväg för nya tävlingar. Denna vecka i schweiziska Lenzerheide för ibu-cup. Ett nytt ställe vilket blir spännande. Ser ut att vara fantastiskt väder de kommande dagarna, så det ska nog inte gå någon större nöd på oss. 

Tävlingarna börjar på fredag med stafetter följt av sprint och jakt under helgen. Håller tummarna för bättre fart i spåret än i Sjusjoen och att temperaturen inte blir alltför kall ❄❄

Säsongens första tävlingar

Och så var äntligen säsongen igång igen!

Började säsongen som sagt i Östersund med uttagningstävlingar i form av kortdistans och sprint. Åkningen var inte riktigt så bra som jag hade önskat, vilket kanske hängde ihop med matförgiftningen jag drog på mig en vecka innan. Skyttet däremot var överlag bra och effektivt. 0-1-1-0 på lördagen (90% träff) och 0-2 på söndagen. Lite surt med stående skyttet som annars har känts riktigt bra på slutet. Placeringsmässigt så slutade jag 3a på lördagen och 2a på söndagen efter urstarka Bettan, vilket var tillräckligt bra för att kvalificera mig vidare till första rundan av årets IBU-cup som avgjordes i norska Sjusjoen.

 

 

 

Vädret i Sjusjoen var minst sagt varierande. Perfekt vinterväder och ca -10 grader första träningsdagen som omvandlades till mängder med snö under dag två. När det sedan var dags för tävling (dag tre) hade vädret skiftat till flertalet plusgrader, regn och en fruktansvärd dimma. Något som ställde till det rejält på skjutvallen för de flesta. Inskjutningen var svår och när jag väl kom in på vallen under tävlingen så var dimman så tät att jag nästan inte kunde urskilja prickarna framme, vilket resulterade i 3 bom i både det liggande och stående skyttet. Med 6 straffrundor totalt så får man sällan någon framskjuten placering, inte heller denna gång vilket var en trist start på denna säsong då jag slutade 58:a.

 

20171121_1931331344153822.png20171121_1703282056453125.pngscreenshot_20171121-1659531314321875.png

Efter första tävlingsdagen bjöds vi återigen på en helt fantastisk träningsdag.

 

screenshot_20171124-1814401004754306.jpg

50 shades of yellow 

 

Lördag innebar en ny sprinttävling över 7.5 km och jag var rejält taggad på revansch efter torsdagens fiasko. Hade lite bättre fart i spåret till en början, dessvärre blev det 2 bom i det liggande skyttet. Reparerade skadan lite grann med en snabb nolla i stående men det var tyvärr för mycket för att få en riktigt bra placering. Slutade tillslut 31:a med snabbast skjuttid i både stående (19 sek) och totalt för dagen vilket var roligt.

dsc_1851845035317.jpg

img_20171125_203701_598246096976.jpg

20171125_141220577054251.jpg

Kul att mina föräldrar kom till Sjusjoen och hejjade på mig och resten av det svenska laget

 

Fick efter det förtroendet att ansvara för den första sträckan på söndagens mixstafetten. En sträcka som jag kört många gånger de senaste åren och som jag trivs väldigt bra med. Gjorde min bästa insats på skjutbanan för helgen och sköt fullt i både liggande och stående, utan reservskott. Även denna gången snabbast skjuttid i både stående och totalt. Fortsatt inte riktigt den fart jag vill ha i spåret men hoppas det blir bättre när jag kommer till en bana som passar min åkstil lite bättre. Jag växlade som 5:a på min sträcka med ca 25 sekunder upp till täten. Totalt sett så slutade vi 7a efter en riktigt spännande sista sträcka.

 

img_20171126_163103_798319465661.jpg

Mixstafettlaget. Simon Hallström, Olga Alifiravets, jag och Daniel Gustavsson

 

Nu befinner jag mig hemhemma i Transtrand i några dagar. Tyvärr drog Viktor på sig en förkylning borta i Ruka och kurerar sig nu i vår lägenhet i Östersund, så för att minska riskerna för att också dra på mig sjukdom så beslutade jag att hoppa av hemma istället. Håller tummarna för att han frisknar till fort!

 

Tävlingsdags

Och så har ännu ett träningsår gått mot sitt slut och tävlingssäsongen står för dörren i helgen. Så himla spännande!

Sedan sist jag skrev så bar det av till Idre för ytterligare en veckas träningsläger tillsammans med landslaget. Givande vecka med många tuffa pass och bra teknikträning, något som alltid är välbehövligt. Avslutade lägret med två race med hyfsade resultat, men framför allt bra träning för att vara bättre förberedd när det väl drar igång på riktigt. Mycket som kan förbättras både när det gäller åkning och skytte, vilket förhoppningsvis ska stämma bättre nu i helgen. Dessutom har jag hela skidparken komplett igen efter slipningar mm, så ser verkligen fram emot morgondagen då det äntligen är dags att testa igenom allt material igen. Än så länge är jag sjukt nöjd med årets nya skidor efter de små tester som genomförts. Bådar gott!

Dessvärre så drabbades jag av liten matförgiftning under föregående helg, inte optimalt en vecka innan tävlingspremiär, men som tur var så fick jag tillbaka aptiten hyfsat fort så håller tummarna för att det ska påverka helgens resultat så lite som möjligt.

screenshot_20171106-121735530476456.jpg

Efter race i ett soligt och fint Idre

img_20171113_201115_918349227789.jpg

Nya snabba skidor gör mig extra glad. Salomon 💙💙💙

johanna-12131214993.jpg

Sista hårdkörningen inför säsongen. Foto: Håkan Blidberg

 

img_20171114_190404_5091953905488.jpg

 💥💥💥Foto: Håkan Blidberg

 

I helgen är det som sagt dags för säsongens första tävlingar på min nya hemmaplan Östersund. Kortdistans över 10 km, med fyra skjutningar under lördagen, följt av en sprint på söndagen (7,5 km och två skjutningar).

Håll tummarna för mig!

På snö igen!!

Sist jag skrev här så väntade ett läger i Sollefteå tillsammans med framtidslaget. En hel del hårda pass avverkades, både uppför Hallstaberget och på deras fantastiska rullskidbana. Alltid kul med lite nya marker att röra sig på. Dessvärre hade jag vid denna tidpunkt, eller ja egentligen sedan ett par veckor tillbaka, dragit på mig en skada i vänster hälsena och tillhörande slemsäck vilket har stört mycket och begränsat min träning en hel del, även under detta läger. Istället för ett långpass löpning fick jag istället roa mig med cykel. Kanske inte det roligaste i några få plusgrader, starka vindar och konstant ösregn men det är sådant man får stå ut med när man dras med skador.

img_20171007_163135_838726720431.jpg

Ännu ett pass avklarat på Östersunds fantastiska rullskidbana. Ett utav de sista för året

screenshot_20171010-2254521619420872.png

Glada över att få vara på läger trots en hel del regn

Efter lägret väntade årets förmodligen lugnaste period/vecka hittills. Började med dubbelvila lördag och söndag, något som var välbehövligt både ur skadeperspektiv och för mina tunga ben. Veckan efter innebar sparsamt tränande vilket gör mig minst sagt bekväm fort. Inte ett enda intervallpass och övriga dagar bestod i regel av ett kortare pass. Hade jag varit ambitiös hade jag använt den här lediga tiden till att ta ikapp studierna då det stundar tenta och inlämningsuppgifter inom de närmsta veckorna men det gjorde jag inte. Istället fokuserade jag på att återhämta mig så mycket som möjligt inför kommande tuffa veckor. Går in i sista fasen inför tävlingssäsongen nu. Ett träningsår går så sinnessjukt fort och jag har lite svårt att greppa att vi snart står där på startlinjen igen. Tiden går fort när man har roligt, som man brukar säga.

screenshot_20171019-1909451410840091.png

Så himla nöjd över mitt nya pers i bänkpress att jag hoppade runt på gymmet av ren glädje. Har under detta år gått från att ta strax under 50 kg till att nu ta 62.5 kg. Sååå nöjd!!

I fredags åkte jag tillsammans med Viktor till Idre för att få en vecka med skidåkning. Östersund befann sig i en sämre period då det var frost, löv och halt på rullskidbanan men ändå inte kallt nog för att snön skulle komma eller för tidigt för att konstsnön skulle läggas ut. Därför passade det extra bra att åka till Idre en vecka där jag bodde tillsammans med Anna Wikström och Ingela Andersson i en liten mysig stuga, riktigt nära skidspåret, vilket var helt perfekt. Tränade dubbla pass i princip varje dag från lördag fram tills igår, fredag, vilket minst sagt tog ut sin rätt mot slutet. Det skiljer en hel del mellan rullskidåkning och skidåkning, både tekniskt och i ansträngningsgrad. Det är kanske svårt att tro men det sliter betydligt mer på kroppen att åka skidor än rullskidor, åtminstone när det är relativt tungfört ute som i veckan. Fick åtminstone till fyra hårda och bra pass och utöver det många fina timmar på skidorna. Kunde konstsnöslingan relativt bra sista passen på min vistelse om man säger så.

screenshot_20171021-2026441917308110.jpg

Passade på att testa skidor tillsammans med Åke från Salomon första dagen i Idre. Årets nya par är grymt bra och jag verkligen längtar efter att få tävla på de allihop. Stort tack för det!

img_20171025_175516_1551218818784.jpg

Veckans sambosar, alltid kul att vara på ”läger” med kompisar

dsc0640352092490.jpgdsc063911160404425.jpg

screenshot_20171027-1851411935204936.jpg

Drömmen att få åka och skida tillsammans med min allra bästa vän och andra halva. Det händer inte alltför ofta under vintern så det gäller att ta vara på dagarna vi får tillsammans.

20171021_1826471013746723.jpg

Både nya klassiska pjäxor och nya skin-skidor till året som båda är så himla fina. Skönt att aldrig mer behöva valla ett par klassiska skidor också. Ingen är nöjdare än jag över det!

Nytt för i år är även att jag målat om stocken lite blåare. Fick lite feeling under en vilodag och gav mig in på marker jag kanske inte borde röra mig på om man säger så, haha. Skulle inte säga att jag briljerade med färgburken och då mitt tålamod inte är det bästa så hade jag svårt att vänta tills färgen torkat helt vilket också syns på resultatet. Menmen, har åtminstone lärt mig att det där med sprayfärgning inte är någonting för mig utan det bör jag nog överlåta till någon annan. Man lär sig alltid något.

img_20171018_204942_1101670344275.jpg

Ännu mer nyheter är att jag och Viktor från och med augusti äter lunch på Östersunds bästa lunchbuffé hos OSD. Alltid god och nyttig mat och jag kan verkligen rekommendera ett besök där för alla som är i stan!

20171019_1138291342239411.jpg

Nu väntar några lugnare dagar hemma i Transtrand innan jag återigen beger mig till Idre för ännu en vecka med läger och skidåkningen tillsammans med landslaget. Sen står det inte på förrän vinterns tävlingar äntligen är igång!

Ha det fint!

Torsbytrip

Efter avslutat hemmaläger i Östersund fick jag avnjuta två vilodagar där jag gjorde absolut minsta möjliga. Inte så effektiva dagar men däremot välbehövliga ibland. Började sedan veckan med två dagar med intervaller i Östersund innan jag styrde bilen mot Torsby för lite miljöombyte och skidåkning. Allt var precis som vanligt så det var som att komma hem ett tag igen. Extra roligt att bo hemma oss Jessica då vi ses då himla sällan nu när vi bor så långt isär. 

I Torsby var det fortfarande sommar

Tajmade in min tripp bra då både Emma och Linn också befann sig i Torsby så det var roligt med träningssällskap på en del pass både i och utanför tunneln. Tyvärr så drog jag på mig en mindre sjukdom (första sjukdagen för detta träningsår) sista dagen i Torsby, alternativt allergier mot Jessicas söta nya kattunge, vilket tvingade mig till en extra vilodag för att ta det säkra före det osäkra. Lyckligtvis bröt det aldrig ut någonting utan det stannade med lite kliande hals bara vilket gjorde att jag åter var i träning normalt igen på måndagen. 

Alltid lika glad efter ett besök i Torsby skitunnel. Sveriges bästa skidtunnel! 

Fler än jag som trivs bra i tunneln 😋

Befinner mig återigen i Östersund där det verkar bli regn konstens hela veckan. Inte så inspirerande träningsväder men det är bara att bita ihop. Inte många veckor kvar innan jag går på snö igen och därefter dröjer det inte länge innan säsongen drar igång. Så himla spännande!! 

Åke kom förbi med årets nya pjäxor. Så himla snygga och framför allt sjukt sköna!! Längtar efter att få prova de för första gången på snö 👏

Nu närmast väntar läger i Sollefteå med framtidslaget måndag till fredag nästa vecka. Först ser jag dock mest fram emot att få hem Viktor igen. Både höst och vinter är dagarna vi får spendera tillsammans väldigt lätträknade då våra tävlings- och lägerprogram inte matchar så bra så det gäller att ta vara på varenda dag man kan ♡

Saker man inte vill se när man kommer hem efter ett tufft intervallpass när man bor på sjunde våningen 😴🤤